Lysslor

Det talar en lyssla och du hör.

Dina händer undrar, vill ge dig svar, så du känner på lövets undersida och längs med kvisten eller drar handen över en mosstuva. Lysslor drömmer och andas, hoppar och går eller smyger, skrattar och gråter som oss, snurrar runt eller är alldeles lugna. Du hukar dig intill en blomma och funderar över dess särart. Kanske blir du iakttagen, lysslor är där ute och vet att vi människor finns och emellanåt besöker naturen. Lysslor sjunger visor. När du ger dig tid hör du visorna och då är det troligen genom din hud. Nej, hör det gör man genom öronen, kanske du tänker nu. Jovisst rent praktiskt går det till så men de där sinnena som bildar länkar mellan våra konkreta sinnen, de kan fara lite hur som, tänker jag och huden är en hörsam lyssnare. Hur vi väljer att ta emot det stora och det lilla i naturen är upp till var och en. Vi är en del av naturen och bär förmågan att uppfatta subtila fenomen, strömningar och annat. Det subtila som kanske är det ytterst viktiga för livet självt. Det starka som ryms i det sköra och vice versa.

Med min konst vill jag inte skrika, jag ber om dig.